Indien - ISS

Samarbete med Inba Seva Sangam, ISS

ISS bildades 1968 av en belgisk kvinna, Mrs Lea Provo. Verksamheten baseras på Gandhis principer om ickevåld och allas välbefinnande utan åtskillnad av ras, religion, kön, eller politisk åskådning. ISS har som huvudmål att arbeta för landsbygdsutveckling i små närliggande byar. Organisationen vill utveckla ett hållbart ekosystem genom att driva ekologiskt/biodynamiskt jordbruk. Odlingen omfattar 13 ha som har uppnått internationell biodynamisk Demetercertifiering. Vidare rehabiliteras och återbeskogas utarmad jordbruksmark. ISS arbetar också med vattenhushållning och driver en genetisk artbank för utrotningshotade växter.
ISS ligger i Tamil Nadu i Södra Indien, ca 40 kilometer från staden Dindigul. Idag bor det ca 140 familjer i byn Sevapur som bildades i samband med den indiska jordfsreformen "Bhodan land", då fattiga kast-och jordlösa fick mark som Mother Lea lyckats tigga till sig från rika jordägare i trakten. Den andra byn, Vinobajipuram, ligger en knapp timmes bilresa från Sevapur. Där bor ca 70 familjer som kom till byn1986. De var tamiler som utvisats från Sri Lanka. ISS fick då jord från indiska staten, som delade ut jord till flyktingarna. ISS har ca 35 kvinnor och 30 män anställda och har sitt kontor i byn Sevapur. Där finns även en samlingssal, samt kök och övernattningsmöjligheter för ett tjugotal gäster. Dessutom finns det i byn två barnhem med ca 100 flickor och 100 pojkar, 15 förskolor med 300 barn, en grundskola för 150 elever, yrkesutbildning, sommarläger för 200 barn, ekoklubbar på 40 skolor, kvinnogrupper, mikrolån (genom hjälp-tillsjälvhjälpsgrupper), alfabetiseringsprogram, kvällskurser, botanisk trädgård med artbank och plantskola samt 15 "Community-centers".

I Indien är fattigdom, sociala orättvisor, utarmning av jorden och vattenbrist enorma problem, trots att en del av befolkningen fått det bättre genom den stora ekonomiska tillväxt som landet haft under senaste decenniet. Men med en befolkning som tredubblats från ca 350 miljoner år 1950 till ca 1200 miljoner idag finns det många munnar att mätta, och minst 300 miljoner är mycket fattiga. Diskriminering mot kvinnor och kastlösa försvårar situationen för de fattiga.

Stora landområden är på väg att bli av människan skapad öken p.g.a. avskogning. Där går det inte längre att bedriva jordbruk, och landsbygdens människor tvingas bege sig till städerna för att söka försörjning. Samtidigt är ekologisk och biodynamisk odling på stark frammarsch, och det finns positiva exempel där man rehabiliterat förstörda marker och återfått vatten i uttorkade brunnar.

Indien är en subkontinent med 28 delstater, fyllda av kontraster med olika folkgrupper, språk, religioner och politik. Till sin konstitution är Indien en sekulär republik som fick självständighet från det Brittiska Imperiet först 1947. Men Indien har en rad olika religioner, och för de flesta indier är religionen en självklar och naturlig del av tillvaron. Över 85 % av indierna är hinduer (världens äldsta religion) och inom hinduismen ryms såväl djuplodande livsfilosofi som enkel folktro. Hinduismens filosofi karakteriseras bl.a. genom karma (öde) och kastsystemet. Vidare finns ca 10% muslimer och ca 3% kristna.

Stor befolkning och sociala orättvisor

Indien har en yta på ca 3,3 miljoner km2, vilket är drygt sju gånger Sveriges yta, eller knappt en tredjedel av USA:s. USA har 300 miljoner invånare, men Indien har ca 1200 miljoner invånare, vilket innebär ett genomsnitt på över 350 personer/km2. Ca 300 miljoner indier (27 % år 2005) lever under fattigdomsgränsen, och ca 300 miljoner lever med hög ekonomisk standard jämförbar med välbeställda européer och amerikaner. Den enorma ekonomiska tillväxt som landet haft de senaste åren (ca 10% per år) gör att en konsumerande medelklass växer starkt, men lågutbildade och landsbygdsbefolkning lämnas på efterkälken. Stor del av landsbygdbefolkningen beger sig till städerna för att söka försörjning. De flesta hamnar i slummen och arbetar under svåra förhållanden, t.ex. inom Indiens stora textilindustri.

Indien klassas fortfarande som ett låginkomstland, p.g.a. de stora massor av befolkningen som är fattiga och den låga genomsnittsinkomsten per capita. Fattigdom och sociala orättvisor, utarmning av jorden och bristande vattenförsörjning är stora problem. Traditionen med landets kastsystem komplicerar bilden ytterliggare. Alla kvinnor har en utsatt situation och speciellt de kastlösa. Tamil Nadu är en relativt stabil delstat, den tillhör inte en av de fattigaste och framstår som relativt säker när det gäller kriminalitet och andra oroligheter.

Jordbruket i Indien

Indien har ett historiskt arv från det Brittiska Imperiet då monokulturer infördes. Under 60-talet introducerades den Gröna Revolutionen av den indiska staten och multinationella agroföretag. Detta har inneburit ett ökat användande av bekämpningsmedel, konstgödsel och GMO-fröer, vilket har lett till en allvarlig utarmning av jorden och att tusentals arter gått förlorade. Multinationella företag dominerar och styr marknaden och äventyrar förutsättningarna för små familjejordbruk. Genom lanserandet av icke-reproducerande fröer och skräddarsydda kemikalier hamnar många bönder i skuldfällor som bland annat drivit många till självmord. Över hela landet utspelar sig tragedier i ett accelererande tempo. Det finns dock en aktiv gräsrotsrörelse utbredd över landet som försöker motverka denna nedåtgående spiral.

I södra Indien finns stora arealer som är på väg att bli öken. Som på så många andra håll i världen har man först avverkat skogen för att den gav värdefullt virke. De klenare och sämre träden har därefter huggits ned till ved, och senare har hård betning av kor, och framför allt getter, gjort att endast de växter som kan skydda sig med taggar blivit kvar. När träden är borta kan inte jorden hålla fuktigheten, och torkan utarmar vegetationen ännu mer. Grundvattnet sjunker och är nere på 200-300 meters djup på många ställen. P.g.a. klimatförändringarna kommer regnen under kortare perioder än förr, och när det väl regnar så är skurarna så häftiga att jorden spolas bort. Hela årsnederbörden kan komma under ett fåtal dagar inom en period av ett par månader. Jorden blir hård och stenig och kan inte längre infiltrera det vatten som regnar ner.

Diskriminering av kvinnor och kastlösa

Generellt har Indien ett allmänt problem där det är stor skillnad mellan män och kvinnor i samhället. Många flickfoster aborteras och nyfödda flickor lämnas efter födseln p.g.a. traditionen med ett omfattande bruk av hemgift - höga belopp som betalas av flickornas familj vid giftermålet. Det avspeglas i befolkningsstatistiken då det finns betydligt färre kvinnor än män i den indiska befolkningen.

Man räknar med att 65% av den indiska befolkningen är läs- och skrivkunniga varav 75% män och 54 % kvinnor. Skillnaden i utbildningsnivå och inkomst är stor mellan män och kvinnor. En änka är också traditionellt mycket utsatt och kan i många fall fråntas rätten till arv.

Indiens kastsystem komplicerar också situationen för miljontals människor. Kastsystemet är officiellt förbjudet enligt landets konstitution, men socialt sett lever systemet vidare. Man räknar med att mellan 150 – 250 miljoner adivasier och daliter (kastlösa) fortfarande diskrimineras i Indien idag.

Hiv/aids

Aids är ett stort, men nedtystat problem. Det första fallet av aids i Indien konstaterades 1986. Enligt en beräkning 2007 antas 0,3 % av den vuxna befolkningen (över 15 år) i hela Indien vara HIV-smittad, vilket innebär mellan 3 och 4 miljoner människor totalt.

Det är lägre än man tidigare befarat. Men p.g.a. sin stora befolkning är Indien ett av de länder som flest HIV-smittade medborgare i världen, även om läget inte är på långt när så allvarligt som i afrikanska länder där den procentuella smittonivån kan ligga på 10-20%.

De olika delstaterna är olika drabbade och smittan finns både i städer och på landsbygden. Södra Indien är ett av de områden där smittan är utbredd och i Tamil Nadu ligger den något över Indiens genomsnitt. Huvudsakligen smittas människor genom heterosexuella kontakter, men drogmissbrukare och homosexuella män är också utsatta grupper. Förvånande nog visar ny statistik att en större andel män är smittade än kvinnor, vilket normalt brukar vara det omvända.

ISS Jordbruksutveckling

I södra Indien finns stora arealer som är på väg att bli öken. Berg och kullar är avskogade, endast taggbuskar och kaktusar finns kvar på vidsträckta områden. Som på så många andra håll i världen har man först avverkat skogen för att den gav värdefullt virke. De klenare och sämre träden har därefter huggits ned till ved, och senare har hård betning av kor, och framför allt getter, gjort att endast de växter som kan skydda sig med taggar blivit kvar. När träden är borta kan inte jorden hålla fuktigheten, och torkan utarmar vegetationen ännu mer.

Grundvattnet sjunker och är redan nu nere på 200-300 meters djup på många ställen. P.g.a. klimatförändringarna kommer regnen under kortare perioder än förr, och när det väl regnar så är skurarna så häftiga att jorden spolas bort. Hela årsnederbörden kan komma under ett fåtal dagar inom en period av ett par månader. Jorden blir hård och stenig och kan inte längre infiltrera det vatten som regnar ner. Vattnet forsar bort som ytvatten, och efter varje regn är marken i ännu sämre skick.
I delstaten Tamil Nadu finns organisationen Inba Seva Sangam, ISS, som SOFIA nu samarbetar med. De har för länge sedan skaffat mark åt fattiga, kastlösa indier och flyktingar från Sri Lanka. Mycket av den mark de fått är s.k. wasteland, d.v.s. sådan mark som är på väg att bli öken och där grundvattnet försvinner mer och mer. Varje bondefamilj har ca ett hektar och endast mindre delar av marken kan de i dagens läge odla. Många ger sig av till städernas textilindustrier eftersom de inte kan försörja sig på den de utarmade jordarna.
ISS håller på att starta upp ett s.k. watershed management projekt, som går ut på att "skörda" regnvattnet så att grundvattnet höjs, och att stoppa erosionen och bygga upp jordarna på nytt, bl.a. genom trädplantering och ekologiska/biodynamiska odlingsmetoder.
I Tamil Nadu finns en rad initiativ som arbetar med dessa frågor, och man har goda kunskaper om hur arbetet går till tekniskt. ISS söker finansiell hjälp av SOFIA för att kunna påbörja arbetet i två områden om totalt ca 100 hektar, för vilka femårsplaner utarbetats. P.g.a. Sidas och Forum Syds nya policy så har SOFIA haft svårigheter att få full finansiering för det grundläggande erosionskyddande arbetet. Projektet har påbörjats men måste hitta kompletterande bidrag för att kunna genomföras fullt ut.

Watershed Management

watermanagement

I ett sådant här projekt måste man inrikta sig på att jobba med ett helt avrinningsområde, en s.k. watershed. Det går inte att jobba med bara en bondes markbit isolerat, för man måste börja "upptill" inom avrinningsområdet. Det gäller att gräva vattenuppsamlingsdiken och bygga jord- och stenbarriärer, för att stoppa regnets forsar. I de fåror som ändå bildas bygger man "stenfilter" som släpper igenom vattnet, men bromsar dess fart, och som stoppar den jord som vattnet för med sig. Bakom varje sådan stenbarriär samlas jord som det spontant kan börja växa träd i. Längre ned i området bygger man vattenuppsamlingsdammar, som är till för att vattnet istället för att rinna ut i vattendragen, ska infiltreras i jorden så bra som möjligt, så att det kan återförenas med grundvattnet. På så vis höjs vattnet i brunnarna, och senare under torrperioden kan de användas för att bevattna odlingslotterna.

Till detta kommer sen att plantera skuggande träd och att identifiera vilka delar av marken som går att bevattna, på vilka jordar man kan odla grödor som inte behöver bevattning, och vilka områden som endast är lämpliga för träd. De träd som planteras måste bevattnas under sina första år och dessutom skyddas mot betning av getter. Bevattning av trädplantorna sker oftast genom att man för hand bär ut vatten till dem. Många gethjordar strövar omkring fritt, och ägarna har inte respekt för andras marker, vilket är en källa till många konflikter. Så de nyplanterade träden ska också vaktas, stängslas in eller skyddas genom att man höljer in dem i taggiga buskar.
Detta är alltså ett arbete som kräver stora investeringar, samarbete mellan alla markägare inom ett avrinningsområde, och dessutom ett långsiktigt tänkande och goda kunskaper om de rätta metoderna. För att förbättra jordmånen är ett ekologiskt odlingssätt där man höjer mullhalten viktigt. Biodynamiska gödselpreparat har också visat sig ha god effekt.

Projekltländer bild
                                                                                                                                                 

gala

stöd