Att resa genom böckernas värld

Text: Carl Bradshaw

Carl Bradshaw, som varit praktikant genom SOFIA under 2015/16, skriver om att upptäcka ett land genom författare som J.M. Coetzee, André Brink och Njabulo Ndebele.

Sydafrika var det första landet på den afrikanska kontinenten jag någonsin besökt. Trots detta så hade jag redan varit där och befinner mig där fortfarande. Vem som helst kan resa dit, eller vart som helst för den delen, genom att besöka närmaste bibliotek.

Cape Town February 2016 Sarah Granholm

Bild: Sarah Granholm

Min vistelse i Kapstaden gav mig oförglömliga upplevelser men hade inte varit komplett utan att nedanstående författare i denna text hade satt sig ner och satt ord på papper. För visst kan du resa, upptäcka, bestiga Taffelberget i Kapstadsbukten och njuta av en vällagad brai (barbeque) i Gugulethu, som är en av kåkstäderna i Kapstaden. Allt detta är upplevelser som du aldrig kan ersätta med en bok. De personliga konversationerna kan inte heller ersättas med någon litteratur.

Afrikandern på en terrass i Kapstaden som stolt kallar sig boer och drar ett skämt om brittiska kolonialister, sydafrikanen med indiskt ursprung på Durbans strand som pratar passionerat om Gandhi och hans tid i staden och en Zulukvinna som spelar biljard i Port Elizabeth och uttrycker sitt starka missnöje med ANC-regeringen och dess svek. Allt detta kan föras vidare genom historier, nerskrivna eller inte, men kan aldrig ersätta din unika upplevelse.

Dock finns det två sidor av myntet. Att bara turista i landet, åka på safari för att se de ”fem stora” och lägga upp ett par foton på sociala medier där du visar tänderna i ett brett leende på en strand, betyder inte något i sig. I alla fall inte om du vill förstå och få insikt om ett land, vilken kontext dess folk kommer ifrån och varför situationen ser ut som den gör. Detta gäller speciellt Sydafrika och jag hävdar inte på något sätt att jag fått en fulständig bild av det ovan nämnda. Tvärtom inser jag allteftersom att mina egna upplevelser enbart är en bråkdel av vad som finns att förstå.

Jag har bara läst tre böcker om Sydafrika från pärm till pärm och det kan det tyckas vara lite. Trots detta har erfarenheten hjälpt mig väsentligt att ta tillvara på min Sydafrikavistelse både inför, under och efter resan. De följande böckerna anser jag själv vara mycket läsvärda och uppmanar därför alla som inte läst dem att göra det. .

Onåd av JM Coetzee (1999)

Jag läste den här boken på våren 2015 utan att jag alls hade planer på att åka till Sydafrika. Min bror hade läst den och rekommenderade den starkt. En sexuellt driven universitetslektor får problem efter att ha ”dragit nytta av” en ung kvinnlig student och är för envis för att erkänna att han själv gjort något fel. Istället flyttar han till sin dotter som bor på landsbygden och upplever där Sydafrikas etniska motsättningar starkare än han någonsin gjort tidigare. Huvudpersonen utnyttjar kvinnor såsom den vite mannen utnyttjat det sydafrikanska landet och folken omkring sig under de senaste århundradena. Båda synderna slår tillbaka mot förövaren hårt i denna historia där Coetzee skickligt binder ihop personliga och allomfattande moraliska sanningar. En månad efter att jag läst boken hittade jag möjligheten om Sofias praktikprogram. Hade jag ansökt om jag inte läst boken? Hade jag valt Sydafrika? Det är högst oklart.

Rykten om Regn av André Brink (1978)

André Brink har gjort sig känd som en hård kritiker av Apartheid och var den förste vite författaren som fördömde regimen. Han har även tydligt kritiserat Nelson Mandelas efterträdare i ANC, vilket är extra intressant i en tid där ANC måste kämpa mot korruption i partiet och visa att man kan vara det man än gång var. Jag började läsa ”Rykten om Regn” i Sydafrika men när jag var mitt i boken lånade jag ut den. När jag lämnade landet hade personen i fråga fortfarande inte läst klart den men var precis som jag helt fixerad av den. Nu har jag dock läst klart boken efter att ha lånat den på bibliotek och den gjorde ett starkt intryck på mig. Brink som ung var nationalist och levde mitt i det dagliga och strukturella förtrycket av svarta Sydafrikaner. När han via ett stipendium kom till Paris ändrades dock hans uppfattning och han gjorde det till sin plikt att stanna i Sydafrika och kritisera regimen inifrån, eftersom han insåg att en förtryckande regim måste tas itu med från insidan. Att en utlandsvistelse var det som kom att förändra Brinks moraliska värderingar visar på att böcker aldrig helt kan ersätta personliga möten. Brink var nämligen redan vid tiden för sin resa en inbiten bokmal. Business, familjelojalitet och en nära vän som står upp mot det ”traditinella” formar alltihop huvudkaraktären i detta mästerverk. Kritiken genomsyrar texten och små obetydliga vardagshändelser bidrar hela tiden till värdefull insikt.

Winnie Mandelas Klagan av Njabulo Ndebele (2007)

Den här boken började jag läsa efter att jag återkommit från Sydafrika och är kanske den som påverkat mig mest av de nämnda titlarna. Beskrivningarna tar mig tillbaka till Kapstadens omgivningar och människor, och har gjort att jag verkligen vill tillbaka. Boken visar på hur Sydafrikas kvinnor lämnas i bakgrunden efter Apartheids fall. Genusstrukturerna är ett bestående problem i Sydafrika och Ndebele binder skickligt ihop dåtid, nutid och framtid i denna mycket aktuella bok. Mer kan inte sägas utan att förstöra upplevelsen för framtida läsare.

Det kan tyckas vara oklart vad jag vill säga med denna text. Budskapet är enkelt. Förståelse för att kunna förändra kommer oftast inte från att ha en sett en zebra på safari. Böcker som kompletterar och ställer sina budskap mot varandra är alltid en väg till inblick och förståelse. Bläck på papper har varit ett kugghjul i min upplevelse av Sydafrika och fortsätter att hålla minnena vid liv.

Projekltländer bild
                                                                                                                                                 

gala

stöd