När jag gick i elvan på Örjanskolans gymnasium så var det dags att välja sitt projektarbete. Jag ville göra någonting med barn och hjälpa dem på något sätt, men jag hade inte den blekaste om hur jag skulle gå till väga… Hjälpa barn… Hm… Hur gör man? Vem vill bli hjälpt? Vad kan jag, en 18-åring göra? Jag skrev ett desperat mail till olika människor som sysslar med välgörenhet och fick svar från Carolin Hedman som arbetar på Föreningen SOFIA. Carolin kom med många tips men det jag fastnade mest för var om ett barnhem i Litauen där det levde tjetjenska flyktingbarn. Jag tyckte det lät jätteintressant och kontaktade dem genast!

Barnhemmet som heter Rodnaja Semja är ett väldigt unikt barnhem på många sätt eftersom de är som en stor familj. De som bedriver barnhemmet; Malik och Hadizat kallas mamma och pappa och barnen kallar varandra för syster och bror, de är och lever som en enda stor familj!

Jag besökte barnhemmet under 10 dagar i juni år 2007. Under dessa dagar hjälpte jag till att ta hand om barnen, lekte med dem, diskade, städade och så vidare och vidare så ”fanns” jag liksom bara där och upplevde och såg deras kultur samt fick en verklig inblick i deras liv. Jag lekte mycket med barnen, lärde dem olika svenska sånger och hade tid att vara med dem mer än någon annan vuxen. Jag tog även med och bjöd alla de yngre barnen på zoo for att de skulle få uppleva någonting annorlunda ifrån vardagen, göra något roligt som de annars inte hade möjlighet till, glömma deras förflutna för en dag och bara få vara barn.

För mig så var det en otroligt bra start på mitt arbete och jag blev väldigt inspirerad till att hitta mer att jobba med i Sverige. Det var även en väldigt viktig personlig erfarenhet som jag alltid kommer att bära med mig och som jag är otroligt tacksam över att jag kunnat få uppleva. Det som var mest värdefullt för mig med min resa, var att varje dag se barnens glädje över att jag var där. Att kunna se, att man genom att göra sa lite ändå kan glädja så mycket. Det var en väldigt fin upplevelse som jag starkt rekommenderar till alla som har möjlighet!

Väl hemma fortsatte jag med mitt årsarbete, som blev döpt till ”Flyktingbarn”, genom att besöka ensamkommande flyktingbarn, det vill säga barn som kommit till Sverige alldeles själva, genom en grupp via Röda korset i Stockholm. Jag gick även en helgskurs i asyl och flyktingfrågor för att sätta mig in rent teoretiskt i hur det är att vara en flykting, vad det innebär och hur det funkar med lagar och så vidare när man kommer till Sverige. Jag besökte Södertälje kommun, som är min hemkommun, för att höra hur de tar emot flyktingar i kommunen och vad de gör för att integrera dem så mycket som möjligt in i samhället. Jag besökte även en del gömda flyktingar, med andra ord, människor som har fått avslag på sin asylansökan till Sverige men ändå inte har möjlighet att återvända till sitt hemland av olika omständigheter. Jag gjorde även flera kläd- och sko insamlingar, en till barnhemmet i Kaunas, Litauen och en till de gömda flyktingarna. Jag anordnade också ett välgörenhetskalas där jag lyckades samla in 10,000 kr till mat och andra förnödenheter som gick direkt till barnhemmet.

Carolin och Föreningen SOFIA har inspirerat mig mycket när det gäller volontärarbete och nästa år drömmer jag om att kunna resa till Indien och vara volontär där, på ett barnhem i fyra månader genom Föreningen SOFIA.

Vill ni veta mer om mitt år eller läsa hela mitt skriftliga arbete så får ni gärna kontakta mig via Carolin Hedman.

-        Anna Lindroos