Inledning - ön Hispaniola

Ön Hispaniola i Karibien delas av Dominikanska Republiken och Haiti. Haiti är Amerikas fattigaste land, men även i Dominikanska Republiken beräknas över 50% av befolkningen vara fattiga. Båda länderna är inne i en accelererande ekologisk kris, med avskogning, vattenbrist och jordförstöring som följd, vilket paradoxalt nog också leder till översvämningar. I Haiti är den politiska situationen mycket instabil, men i Dominikanska Republiken har de valen 1996, 2000, 2004 och2008 varit någorlunda demokratiska .  Korruption och ineffektivitet ä dock stora samhällsproblem.

Stor spänning råder mellan haitier och dominikaner. De har en blodig historia, kan betraktas som "fiendefolk", har olika språk och kultur, men är ekologiskt sett helt sammanlänkade genom ön Hispaniolas topografi. Haitis befolkning är också mycket beroende av att som underbetalda gästarbetare i Dominikanska Republiken utöka sin försörjning.  

Hispaniola är en religiös "gryta" där den dominerande katolska religionen blandas med starka frireligiösa influenser, från t ex pingströrelsen, baptister och Jehovas vittnen. Den traditionella haitiska voodoon spelar också stor roll även i vissa delar av Dominikanska Republiken. Detta skapar religiösa spänningar.

Avskogning, vattenbrist och kris i jordbruket

Utvecklingsproblemen på Hispaniola är av miljömässig och socioekonomisk karaktär. Den fortlöpande avskogningen - från 80% av öns yta täckt med skog i början av 1900-talet till idag mindre än 15% på hela ön och i Haiti endast 5% - ger jorderosion och ökande vattenbrist med ökenbildning som slutpunkt. Orsaken är snabb folkökning och otidsenliga svedjebruksmetoder inom jordbruket. Jordens produktionsförmåga avtar snabbt.

Problemet med avskogningen och den ökande vattenbristen är hela befolkningens, och dagligen kännbar för alla. Dels genom att vattentillförseln i städerna är avstängd många timmar varje dag, dels genom uttorkade floder och sämre odlingsbetingelser på landsbygden. De naturkatastrofer som drabbat landet hårt under senare tid har en stark och tydlig koppling till avskogning och förhärskande jordbruksmetoder!

Det småskaliga lantbrukets betydelse minskar, trots att övervägande delen av Hispaniola bara lämpar sig för småskaligt jordbruk p.g.a. dess bergighet. Brist på krediter och lämpliga handelstrukturer är ett genomgående problem för småbönder. Byns ockrare och uppköpare (ofta samma person) lånar ut till 100- 200% ränta och betalar underpriser för produkterna.

Avfolkning av landsbygden

Avfolkningen av landsbygden och inflyttningen till städernas slumområden är ett annat accelererande problem. Bättre försörjningsmöjligheter på landsbygden men också förbättrade kommunikationer, utbildning och ett levande kulturliv är viktigt för att stoppa landsbygdens avfolkning. Migrationen berör hela landsbygdsbefolkningen genom att byarna töms på ungdom, och den berör städerna som invaderas av dåligt utbildad landsortsbefolkning som söker försörjning.

 

Avflyttningen från landsbygden till storstädernas slum sker kontinuerligt eftersom försörjningsmöjligheterna i jordbruket stadigt försämras. Detta skapar i sin tur stora sociala problem, då varken skolsystem, hälsovård eller sociala skyddsnät är konstruerade för den snabbt föränderliga situationen. Landsbygden töms på unga människor, gamla kulturyttringar försvinner, konsumtionskulturen som sprids med TV skapar ouppnåeliga drömmar, alkoholbruket ökar, droger och kriminalitet breder ut sig bland städernas ungdom. Byar på landsbygden dör och städernas slumområden växer ständigt. Fattigdomen ökar istället för att minska. Nationella och internationella kriser – ekonomiska eller politiska – drabbar landet hårt, med bankkonkurser, arbetslöshet, fluktuerande valutakurs och stora prishöjningar som följd.  Många spirande verksamheter får stänga igen under kristider.

Skol- och utbildningssituationen

Upp till 50% av landsbygdsbefolkningen i Dominikanska Republiken är analfabeter eller "halvanalfabeter". Dessa människor är chanslösa om de inte längre kan försörja sig på landsbygden utan måste söka sig till städerna. Både skolorna på landet och i staden behöver förändra sin pedagogik i en kreativ riktning, så att undervisningen kan ersätta den kulturbärande kraft som förr fanns i de gamla bystrukturerna.

Landets statliga skolor har mycket små resurser och de rådande pedagogiska idealen är fortfarande helt inriktade på tidig "korvstoppning" av intellektuella fakta. Myndigheterna satsar dock en del på fortbildning för lärare, men behoven är mycket stora i den föränderliga samhällssituationen, där disciplinproblem och barn med särskilda behov stadigt ökar.  
 
Det är ingen skillnad på pojkars och flickors grundläggande skolgång, och många unga kvinnor studerar på högskola och yrkeskvinnor vidareutbildar sig i stor utsträckning. Utbildningssituationen i stort kan betecknas som könsmässigt jämlik, men däremot är familjens inkomst avgörande för hur lång utbildning barnen kan få. Enligt inhemsk officiell statistik avslutar endast 24% den 8-åriga grundskolan, och av dem är det bara 54% som tar studentexamen. Om familjens inkomster inte räcker till att ge alla barn utbildning prioriteras oftast pojkarna.

Stipendier finns tillgängliga för högre utbildning men räcker inte till alla. En annan lösning är kvälls- och lördagsutbildning där studenten kan jobba jämsides. Många ungdomar, både kvinnor och män, från fattiga familjer skaffar sig på detta sätt gymnasie- och högskoleutbildning.

Utbildningen som erbjuds på landsbygden är mycket torftig, ibland med brist på lärare och/eller andra resurser som exempelvis transporter. Inte heller nivån på utbildningen är tillräcklig: många gånger klarar inte landsbygdselever av övergången till högre studier. Det existerar från statligt håll en omedvetenhet om pedagogiska frågor, bristande kunskaper i vad som är fungerande metodik och en avsaknad av visioner. 

Kvinnans ställning

Bland landsbygdsbefolkningen och de fattiga i städerna är kvinnorna ganska undertryckta och beroende av sina män. Inom jordbruket är ett fåtal aktiva, oftast de som äger egen jord, normalt är det annars männen som ansvarar för och arbetar aktivt i jordbruket. I Haiti är kvinnorna mycket mer aktiva i jordbruksarbetet.

Inom den dominikanska medelklassen är andelen högskoleutbildade och yrkesverksamma kvinnor hög och jämlikheten på arbetsmarknaden förhållandevis god. Många kvinnor är lärare eller arbetar inom organisationer, bankväsende och företag. Inom politiken dominerar männen, och som vanligt har männen ofta högre lön och bättre befattningar på de flesta arbetsplatser.

Många begåvade unga kvinnor från fattiga familjer satsar på högre utbildning, vilket faktiskt öppnar portarna till ett mer självständigt liv för dem. Men priset de får betala under sin studietid för att bli godkända vid examen, är ofta att vara tvungna att "ställa upp" på lärares sexuella inviter.

HIV i Karibien

I Karibien är HIV-smittan relativt stor jämfört med resten av Amerika. I Haiti är ca 5-6 % av befolkningen smittade (högst i Latinamerika), men i Dominikanska Republiken ligger den under 3% smittade enligt vissa källor och över det enligt andra. Huvudsakligen heterosexuell smitta, särskilt i samband med prostitution. De flesta smittade är unga, 15-35 år. Enligt flera internationella rapporter har Dominikanska Republiken varit framgångsrik i att hejda smittökning, medan Haiti ligger sämre till med fortsatt ökad spridning.

För Föreningen SOFIA 2009